"je veux..hm fix"

tjeeeena igen. Igår träffa jag en annan sjukgymnast, och han började snacka satans fort i typ fem minuter, och hade inte en blekaste aning om va han snacka om. hade väll ett fett frågetecken i pannan och när han märkte att min öpnna mun började sjunka längre o längre ner fråga han till slut "you wanna speak in english?". Kände mig misslyckad. Efter sjukgymnast å gym åkte jag och Patricia in till ett skitstort köpcentrum i Geneve där vi hitta en bio med engelskt tal (YAY hejjjj breaking dawn). Efter au pair mötet på trammen var hanna jag å patricia lite övertrötta kanske då vi nästan låg ner och skratta åt interna händelser som händer hela tiden med språket. Vi diskuterade att det måste vara både roligt och jobbigt för våra kära värdefamiljer som har någon som hela tiden pratar lite efterblivet. (man blandar ju alla möjliga tidpunkter och verbformer. "Nu jag åka dit" "Jag går imorgon där" osv. Blir skitroligt när man egentligen tänker på det man säger. Idag har städerskan, larmkillen och någon byggarbetare vart här på samma gång, varför ska de alltid prata så förrrrbannnat fort?! Gillar barnen mer för varje dag som går, alltid nya utmaningar och roliga saker som händer.