We're soldiers

Ulrik Munthers låt lämnar inte mittt huvut. dammit. Idag har jag gymmat (ÄNTLIGEN), då jag fick skjuts av Patte. Har typ förlorat en månad av tre på mitt nya gymkort vilket känns lite frustrerande. Fick överraskningen att mitt kort blivit avmagnitiserat så fick köpa ett nytt helt enkelt. Tack för den. Efter det åkte vi in till Annemasse och satte oss i centrum då det är uuuunderbart väder. Där träffade vi mexikanska Laura, trevligttrevligt. Är inne på min tredje vecka utan bil, fick nyheten att den förmodligen (betonar det då det är fransmän vi snackar om) klar den 12 mars. underbart. Så det blir att pussla med nanny, lånade bilar osv, imorgon skall jag Gå och hämta barnen. Det va inte populärt...
Har förövigt bokat resa till Paris med Patrcia och Maia i slutet av april, som en avslutning innan jag åker hem. WOOp.

Det är inte varje dag...

...man får en varning att man kan vara smittad av tuberkulos.

På första franskalektionen efter lovet möttes vi av läkare, rektorer och lärare som informerade om infektionssjukdomen som "angriper lungor och andra organ" då det är en indonesisk tjej som gick i gruppen innan som blev sjuk under tiden här. Då den sprids genom att man andas samma luft finns det en liten risk att nån har blivit smittad med baciller som sedan kan bryta ut. Så vi skall göra tester nästa vecka. Vääääääälkommen.

Störtlopp

Tiden går fooort, snart är det mars! Det känns som att det är nerförsbacke när det gäller hur mycket tid jag har kvar här vilket är en konstig känsla. I fredags var vi och träffade lite männsikor i Geneve, träffade bland annat en hollänsk och amerikansk tjej vilka var supertrevliga. Körde hem själv vid halv fyra då jag skulle upp tidigt och åka skidor, fick smälla till mig några gånger..va trött. helt dött ute.. Det va ingen som tuta på mig iallafall hehe. Igår åkte jag med familjen och åkte skidor. Åkte lite själv och även med sjuåringen. Riktigt bra dag. Idag åkte vi till Dovaine hem till Maia och hade söndagshäng. Vad är grejjen med att allt är stängt på söndagar? Har fortfarande ingen bil. Lär bli en rolig vecka.

När va det semledagen?

Är bitter. missade semledagen...som TUR va serverades de nån form av semla på au pairmötet nån dag senare, Patte överaskade även igår med tre semlor. gott. svenskt. Starkt uppskattat hos mina franska barn som mmmade i en symfoni. Dagarna här har gått fort, hade turen att bryta min ensamhet då Maia kundekomma hit härom dan. Igår och idag har jag haft båda tjejerna som fortfarande har lov. Det har faktiskt vart mysigt och vi har hittat på massa kul. Saknar alla där hemma väldigt mycket.

När man inte har något att göra...

....och inte har någon bil då den är s ö n d e r = fast här uppe, får man ta vara på att man faktiskt bor på ett alpberg som har fantastisk utsikt. Det har varit några soliga klara dagar så har gett mig ut på miniäventyr och letat upp nya vägar här på berget. Med vinterkängorna och kameran i högsta hugg har tiden gått fortare och här är några av bilderna;

London +(hemresan gud glömde)

Har haft några fantastiska dagar i London då tjejerna här har lov. Det var superskönt att komma bort helt och hållet från livet här lite fast nu känns det ändå bra att vara tillbaks och "hemma" igen. Vissa har kanske läst om hur resan slutade (som vanligt med mig händer det ju alltid någonting..) men kan ju berätta allt innan det blev kaos. I london mötte jag Rebecka som hade åkt dit några dagar tidigare. Det gick lätt och hitta vart hostel som lågt så centralt det bara gick, där dela vi rum med två spanjorer, en japan och en gammal dam från Estland. Intressant.
Tisdagen gick vi upp tidigt och åt frukost vid en fontän mitt i centrum, sedan turista vi intensivt några timmar och avslutade med lite shopping. På kvällen anordnade hostellet så man betala en summa och fick gratis iinträde osv på tre klubbar, vääääärt. Där blev vi kompisar med tre schweitsiska (stavning?) tjejer och även en dansk tjej. De var verkligen supertrevliga så det var en lyckad kväll. Igår då vi skulle åkt hem gick vi upp tidigt och gjorde allt vi hade kvar för att sedan åka i god tid till flygplatsen. Bussen tog 1,5 timma. Vi var där i bra tid. Kollade på tavlan, vårt flyg stod inte med. Vi var ju tydligen på fel flygplats.
Sprang till någon taxi som konstaterade att vi definitivt skulle missa flyget. Lite panik med informationsdesker och telefonsamtal hit och dit, Rebecka bokade ett nytt flyg medan jag fixade taxin som vi kunde ta och hinna till andra flygplatsen om det skulle flyta på bra. Då vi betalat runt 4000 för detta åkte vi räsertaxi i nästan två timmar, det är ganska lång tid man hinner få stressatacker fram och tillbaka men vi höll oss ganska lugna och tänkte att det fanns hopp. Vi dricksade chaffören våra sista punds. Det skulle vi inte ha gjort.
En rolig parantes var att Rebecka var väll lite stressad och satte sig i förarsätet i taxin haha. Vi sprang iaf genom flygplatsen och kommer fram till desken: Då har vi bokat (och betalat) flyg, fast till fel dag. Nästa flyg skulle gå om 10 timmar. Då bröt väll båda ihop, det fanns lixom ingen anledning att försöka hålla sig samman längre. Då vi satt helt uppgivna mot en vägg och hysteriskt ringde båda våra mammor (hur hade man klarat sig utan sina föräldrar?) fick vi pengar av en vänlig liten själ. trodde det inte fanns sånna människor. Vi bokade om och betalade nya biljetter, var en aning labila och skratta och grät samtidigt. Mannen bakom disken skrattade med (åt?) oss. Efter en timma löste det sig med boende och vi tog nån random buss till ett hotell där vi sov tills klockan 3 inatt för att åka i god tid till flygplatsen. Vi hann med och kom hem 16 timmar senare än väntat. Är obehagligt trött. Det känns som ett skämt. Någon dag kommer vi kunna skratta åt det här...kommer ihåg ett engelska arbete jag skrev inför detta året "...och jag vill bli utsatt för stressade situationer för det är då man lär sig hur man hanterar dem..." Det räcker med det nu.
Allt som allt har det varit en grym resa, London I'll be back.

Drar väl en snabbis till London då, tjaoo

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Ibland blir det aldrig som man tänkt sig. Supertaggade som vi var drog vi mot stan för att tanka i morse då vi skulle åka skidor efteråt. Det ville inte bilen utan den slutade mitt på vägen att fungera då den bara brumma när man skulle växla, när man satte ner kopplingen gick den på tomgång typ. heeeelvete. Det var roligt och fick ringa Frun, börjarbli en vana att jag ringer å säger.."EEEHhhhhh det är CArO här och bilen Ej inte Funka NU". stackarn. Vi fick dock hjälp av en supersnäll herre som jobba på macken som kunde ringa service osv., efter två timmar av stressattacker och språkbarriärer fick vi hjälp av räddaren i nöden Patte som kune köra hem oss. Istället satt vi och hade picknick på min säng. mysigt det med

Då vi inte åkte skidor idag då bjuder jag på en bild från Annecy igår istället hehe.

Broccoli disaster

I torsdags kväll hämta jag fina Anna i Genève och har sen dess visat mitt liv här. Alltså allt vad det innnebär med misslyckade matlagningsförsök och min bilkörning. Igår var vi ute i Geneve med Sara, Patricia och Sigrun på en klubb som hette Milk, kul ställe med konstigaste musiken. intressant. Idag åkte vi till Annecy där vi njöt av crêpes och fin utsikt. Imorgon skall vi åka skidor i kylan....brr. Nästa vecka har barnen lov och jag får några dagar ledigt. sweet

Biljävel

När jag skulle åka till nannyn innan franskakursen fick jag i fel växel onormalt många gånger men tänkte att det bara berodde på att jag var okoncentrerad. Sedan när jag stod framför ett rödljus fick jag först inte i någon växel, den var lixom låst. panik. Lyckades sedan starta på trean, det lukta bränt. Stod med en ordbok i handen och ringde Fru Frankrike och försökte förklara... Vägen hem var också roligt att i kö inte kunna ha i ettan alls, kunde sedan med all min kraft växla å köra upp på berget. Tack bilen. Vad har jag gjort för att du ska hata mig? Den slutar aldrig krångla. merde