Dites-moi adieu demain

Igår åkte jag Patte och Maia in till Geneve och träffade Sara, åkte in till centrum och gick ner till sjön. Där satt vi och hade det trevligt i några timmar, Alana och Laura kom även dit. Vädret var perfekt, det var mycket folk ute och det kändes som att det var sommar. Gick till "la petite reine" där det var schmockat med folk, trevligt trevligt. I toakön var det en tjej som undra vart jag kom ifrån, sen kom hon utspringandes och ivrig, "jag vet hur man säger det här på svenska!!!" det var ju inte den bästa meningen haha, vem är idioten som sprider sånt språk lixom? Sa hejdå till Sara som var första svennnen  jag träffade här för ungefär 10 månader sedan. Har vart med om mycket sen dess, otroligt fin och galen tjej. Sa även hejdå till Laura och Alana som bor betydligt längre bort. Bilcampade, mysmys. Åt sista fiiKkkkaan med Maia och Patte på Geant. Var ganska schleten när jag kom hem och tänkte passa på att sova när inte familjen var hemma. Efter 30 minuter kommer båda tjejerna in på mitt rum "CARRRROOOOO!??" vad gör man inte när det är sista dagen, bara le och krama tillbaka. Har haft med mig min minnesbok där folk skrev uppmuntrande grejer inför detta året. Där har de närmsta skrivit i här med, läste allt förut. Det var jobbigt, har haft sån himla tur att jag har haft chansen att få lära känna dessa supermänniskor. En speciell plats har såklart min kära bergsgranne Patricia fått i mon coeur. Hade kunnat skriva hur mycket va vart med om och vad betydande hon varit här, kära partner in crime. Detta hade blivit oändligt långt och tror att ni bara förstår hälften då andra hälften är så många interna skämt och händelser.
Nu ikväll hade jag avskedsmiddag med Patte och Maia, det var en jätttrevligt verkligen. Gick igenom allt vi gjort vilket har varit väldigt varierande från att hika, dansa, åka skidor, resa, plugga osv. Är väldigt tacksam. Har nästan stängt av hur det har känts under denna veckan, har vart ganska disträ och känslokall fram tills nu ikväll. Det var väldigt jobbigt att säga hejdå till Maia. Satsar dock på att besöka henne i Kanada nästa sommar, je l'espère. Bilturen tillbaka med Patte slutade med att vi satte på musik på högsta volym då båda satt och stortjöt. Stannade bilen vid dödens kurva med den fantastiska utsikten som vi alltid snackat om att vi måste göra. Peaceful
Hade precis samlat mig och öppnade dörren till huset, möts av en springade och gråtande tjej, går in och ser att Frun även sitter och gråter då de skriver i min bok. Mycket känslor idag helt enkelt...
Det verkar som att jag betytt mycket för både barnen och henne vilket det gör mig varm i hjärtat.

Nu har jag varit här i närmre 300 dagar (298 för att vara exakt), 43 veckor och ca 7100 timmar. Kom som en upplevelsesökande naiv 18-åring och nu ett år senare kan jag verkligen se hur mycket jag fått ut av den här erfarenheten. Som kära Pia Carlsoon skrev i min bok "För du kan Carloline! Kliv fram och ta plats, sätt dig i cockpiten, ställ dig på scenen och roa dig kungligt!" Detta känner jag ändå attt jag gjort, jag har definitivt lärt mig ansvar, hur man manipulerar barn att få de att göra som man vill utan barnaga som är lagligt här (och ja, det förekommer), jag har fått öva min sociala kompetens då jag kände 0 personer när jag kom hit, hur man bemöter männsikor från andra kulturer med annan bakgrund, lärt mig att äta varierad och ibland ifrågasättande kost, LÄRT MIG FRANSKA: kunna hålla ett samtal och diskussion med någon okänd människa som inte inser att det inte är ens första språk efter några minuter åtminstånde. Har bott i en annan familj, i ett annat land, med annan kultur och andra rutiner med konstigt, onödigt svårt men vackert språk. Jag är så glad att jag åkte. Att jag inte lät rädslan hålla mig tillbaka, detta är bara en början:). Familjen kommmer jag hålla kontakten med och har fått vänner för livet vilket jag är väldigt tacksám för. Har även fått ett annat perspektiv och insett hur klyschan stämmer "borta bra men hemma bäst" och hur det jag har där hemma är guld värt. Imorgon ses vi. Au revoir France, je t'aime. À bientôt ❤

 

Place de la république

I torsdags var jag på sista franskalektionen, den har varit upp och ner men nu i efterhand är jag väldigt glad att jag gått dit. Det har varit väldigt intressant att träffa människor med så många olika nationaliteter, som alla var där för att lära sig samma sak. Läraren tyckte jag hade förbättrat min grammatik vilket vart ett stort mål, tror nog aldrig jag fått komplimanger i något språk för det haha. Maia hängde här lite efteråt och åt lunch, alltid lika trevligt. Sedan åkte jag med hela familjen till en resturang. Där hade vi en minifödelsedag för lilla tjejen då jag precis missar den. Det var en bra kväll med blandade känslor. Fick ett halsband med två hjärtan på som skulle symbolisera tjejerna...snyft. Kvällen  innebär såklart massa dåliga franska skämt som jag fortfarande har svårt att förstå, gick igenom några numera komiska tillfällen, bland annat när stora tjejen limmat ihop handen på en träskiva med superlim, när jag och Patricia blev utelåsta med hennes bebis ensam kvar i huset och gången jag fick bensinstopp mitt på berget. Frun tyckte jag blivit mindre blyg. woop. Åkte tillbaks och sjöng ihop till ABBA som jag gett dem. daaaaaancing queeeeen. Idag är officiellt sista au pairdagen, märklig känsla. Som alla andra dagar blev den ju inte händelseriklös då det börja med att lillans lärare va sjuk så fick ta med mig henne och byta däck på bilen. hade planerat att köpa lite dricka inför ikväll och hon ville bestämt dra rullvagnen med flaskorna i. 10 supernanny poäng till mig, roligt med att folk tror att jag är mamman. Tog med henne på fika, pain au chocolat <3. Fransmän e ju allllllllllllllllldrig i tid så fick underhålla henne när vi väntade utanför bilstället, vilket var precis vid en bilväg. Sedan blev det problem med slitna däck, betalning, samtal till frun, checkar, försäkringskort osv. Orka dock inte bli stressad utan som allt annat jag vart med om detta året löste det sig. Nu ikväll bler det utgång med roliga människor, tre svenskar, en kanadensare, en amerikan och en mexikan. Sedan blir det att campa i bilen som avslutning. Lär bli en intressant kväll!

La Vie Est Ailleurs

I måndags städa jag min kära (?) bil. Varje dag är det något nytt jag ska ta bort eller säga hejdå till. Är väldigt ostabil just nu hehe. I tisdags hade jag båda barnen hela dan, hade playdate med Patte+co, gick i en fin skog och kolla på djuren. Båda tappade tålamodet när vi stannade och kollade på den femtioelfte snigeln. Hade sista pippitisdagen med tjejerna..snyft. Min packning har varit katastrofal (tycker ändå att jag borde ha lärt mig efter handbolls+fotbollscuper alla år?) Konstaterade att det inte fanns en chans att ha en väska så har nu köpt en till. Har ringt flygbolag osv, hoppas allt funkar nu med tanke på min flyg(o)tur. Idag onsdag gick jag för sista gången till sjukgymnastiken och sa hejdå till min trogna väninna på 80 år. Hade sista onsdagshänget med Patte på La Paniere, åt favvobaguetten med parmaskinka + fromage blanc, MUMS. Skulle ha avskedsmiddag med svenska tjejerna idag så mötte upp med Sigrun, Sara och Rebecka och åt på favoritwook resturangen, där blev det mycket skratt när vi gick igenom höjdpunkterna från året. Det kunde inte blivit ett bättre avslut med dem, känns dock inte som allt har sjunkit in och som att jag förstått att allt börjar gå mot sitt slut. Känner mig bara jättekonstig,

En vecka

Om en vecka vid den här tiden är jag hemma. helt sjukt. Det har vart en ganska lugn helg om man jämför med förra. Mycket plugg har hunnits med, känns bara frustrerande att jag lägger ner så många timmar men känns ändå som att jag fastnar på samma tal. Igår hängde jag med Maia och hennes två kanadensiska vänner som va på besök till Yvoire. Där var det superfint väder om man jämför med förra gången då man knappt såg då det va så mycket vind och regn...Åkte även till Évian som är en känd vattenkälla oc tog en "fikA". På kvällen hade jag en dejt med min mattebok och började även packa. Tog ner bilder från väggarna och slängde sånt jag ej behöver längre. Konstig känsla. INGEN ANING hur jag skall få hem allt heller. awesome
Vaknade med en klump av stresskänsla i magen så gick upp jättetidigt. suck. Åkte in med Patte och Sigrun till Geneve där vi kom i precis tid då Maia sprang i mål på sitt halvmarathon. Hon sprang på 2 timmar, sjukt imponerande. Sedan sprang vi på Maria och Andrea, två andra svenska tjejer och sedan såg vi även Erika och hennes kompis och på en annan gata några andra vi känner. Det är då man inser att man bott här för länge hehe.. Rebecka åkte på samma buss som två svenska damer som hade jobbat här för 45 år sedan som au pairer och nu va de på nostalgitripp. Vad säger du Patte?

J'y suis jamais allée

Det är läskigt när man tänker tillbaka på vad man gjort de senaste dagarna och allt känns som en smet som sitter ihop, vad hade jag på mig i tisdags? vad åt jag i onsdags?
Nu är franska familjen tillbaka och allt är som vanligt med sena måltider och barn som kommer in i rummet i tid och otid. I onsdags hade jag och Patricia vårt vanliga onsdagshäng på Geant och La Panière där vi numera är stammisar. kommer sakna det.Torsdagsmorgonen (som är den stressigaste då jag har min franskakurs som börjar kl 9 i Annemasse) va bedrövlig, det börja med att lillan ville ha flingor. Vi hade typ musli som frun brukar köpa till mig, alltså inte chokladflinger med socker x1000 så det ville hon absolut inte ha. "jag vill ha de andra". Det finns inga andra. "Men jag har sagt att jag vill ha de andra"!? Hon trodde mig inte, gick till skafferiet, vände med arga steg tillbaka till bordet med armarna i kors. #svetdroppe nr1. Second round: barn 2 kommer ner och suckar när det inte fanns flingor på bordet. Hon går till skafferiet där det som sagt inte fanns några och blir rasande " MAN KAN JU INTE LITA PÅ NÅGON". #svettdroppe nr2. Sen spillde hon ut mjölken över bordet. High five
Har bokat matteprovet en dag efter jag kommer hem. ångest. Igår var det endast Herr Frankrike hemma och då blev det självklart middag med massa smör, ost och sås. Snackade jättelänge om politiken och valet här i Frankrike och det var superintressant faktiskt.Det är vid sånna tillfällen man inser att franskan har blivit bättre när man kan "keep up" i konversationen och komma med egna teorier osv.
Lillan kom igår in i mitt rum med en darrande läpp och sina stora "oskyldiga ögon" fyllda med tårar, "Vad har hänt!?" "jag.....gulp......råååååkade döda....en FJÄRIL!!" et c'est parti och hon var helt förtvivlad.