J'y suis jamais allée

Det är läskigt när man tänker tillbaka på vad man gjort de senaste dagarna och allt känns som en smet som sitter ihop, vad hade jag på mig i tisdags? vad åt jag i onsdags?
Nu är franska familjen tillbaka och allt är som vanligt med sena måltider och barn som kommer in i rummet i tid och otid. I onsdags hade jag och Patricia vårt vanliga onsdagshäng på Geant och La Panière där vi numera är stammisar. kommer sakna det.Torsdagsmorgonen (som är den stressigaste då jag har min franskakurs som börjar kl 9 i Annemasse) va bedrövlig, det börja med att lillan ville ha flingor. Vi hade typ musli som frun brukar köpa till mig, alltså inte chokladflinger med socker x1000 så det ville hon absolut inte ha. "jag vill ha de andra". Det finns inga andra. "Men jag har sagt att jag vill ha de andra"!? Hon trodde mig inte, gick till skafferiet, vände med arga steg tillbaka till bordet med armarna i kors. #svetdroppe nr1. Second round: barn 2 kommer ner och suckar när det inte fanns flingor på bordet. Hon går till skafferiet där det som sagt inte fanns några och blir rasande " MAN KAN JU INTE LITA PÅ NÅGON". #svettdroppe nr2. Sen spillde hon ut mjölken över bordet. High five
Har bokat matteprovet en dag efter jag kommer hem. ångest. Igår var det endast Herr Frankrike hemma och då blev det självklart middag med massa smör, ost och sås. Snackade jättelänge om politiken och valet här i Frankrike och det var superintressant faktiskt.Det är vid sånna tillfällen man inser att franskan har blivit bättre när man kan "keep up" i konversationen och komma med egna teorier osv.
Lillan kom igår in i mitt rum med en darrande läpp och sina stora "oskyldiga ögon" fyllda med tårar, "Vad har hänt!?" "jag.....gulp......råååååkade döda....en FJÄRIL!!" et c'est parti och hon var helt förtvivlad.