London +(hemresan gud glömde)

Har haft några fantastiska dagar i London då tjejerna här har lov. Det var superskönt att komma bort helt och hållet från livet här lite fast nu känns det ändå bra att vara tillbaks och "hemma" igen. Vissa har kanske läst om hur resan slutade (som vanligt med mig händer det ju alltid någonting..) men kan ju berätta allt innan det blev kaos. I london mötte jag Rebecka som hade åkt dit några dagar tidigare. Det gick lätt och hitta vart hostel som lågt så centralt det bara gick, där dela vi rum med två spanjorer, en japan och en gammal dam från Estland. Intressant.
Tisdagen gick vi upp tidigt och åt frukost vid en fontän mitt i centrum, sedan turista vi intensivt några timmar och avslutade med lite shopping. På kvällen anordnade hostellet så man betala en summa och fick gratis iinträde osv på tre klubbar, vääääärt. Där blev vi kompisar med tre schweitsiska (stavning?) tjejer och även en dansk tjej. De var verkligen supertrevliga så det var en lyckad kväll. Igår då vi skulle åkt hem gick vi upp tidigt och gjorde allt vi hade kvar för att sedan åka i god tid till flygplatsen. Bussen tog 1,5 timma. Vi var där i bra tid. Kollade på tavlan, vårt flyg stod inte med. Vi var ju tydligen på fel flygplats.
Sprang till någon taxi som konstaterade att vi definitivt skulle missa flyget. Lite panik med informationsdesker och telefonsamtal hit och dit, Rebecka bokade ett nytt flyg medan jag fixade taxin som vi kunde ta och hinna till andra flygplatsen om det skulle flyta på bra. Då vi betalat runt 4000 för detta åkte vi räsertaxi i nästan två timmar, det är ganska lång tid man hinner få stressatacker fram och tillbaka men vi höll oss ganska lugna och tänkte att det fanns hopp. Vi dricksade chaffören våra sista punds. Det skulle vi inte ha gjort.
En rolig parantes var att Rebecka var väll lite stressad och satte sig i förarsätet i taxin haha. Vi sprang iaf genom flygplatsen och kommer fram till desken: Då har vi bokat (och betalat) flyg, fast till fel dag. Nästa flyg skulle gå om 10 timmar. Då bröt väll båda ihop, det fanns lixom ingen anledning att försöka hålla sig samman längre. Då vi satt helt uppgivna mot en vägg och hysteriskt ringde båda våra mammor (hur hade man klarat sig utan sina föräldrar?) fick vi pengar av en vänlig liten själ. trodde det inte fanns sånna människor. Vi bokade om och betalade nya biljetter, var en aning labila och skratta och grät samtidigt. Mannen bakom disken skrattade med (åt?) oss. Efter en timma löste det sig med boende och vi tog nån random buss till ett hotell där vi sov tills klockan 3 inatt för att åka i god tid till flygplatsen. Vi hann med och kom hem 16 timmar senare än väntat. Är obehagligt trött. Det känns som ett skämt. Någon dag kommer vi kunna skratta åt det här...kommer ihåg ett engelska arbete jag skrev inför detta året "...och jag vill bli utsatt för stressade situationer för det är då man lär sig hur man hanterar dem..." Det räcker med det nu.
Allt som allt har det varit en grym resa, London I'll be back.