Dites-moi adieu demain

Igår åkte jag Patte och Maia in till Geneve och träffade Sara, åkte in till centrum och gick ner till sjön. Där satt vi och hade det trevligt i några timmar, Alana och Laura kom även dit. Vädret var perfekt, det var mycket folk ute och det kändes som att det var sommar. Gick till "la petite reine" där det var schmockat med folk, trevligt trevligt. I toakön var det en tjej som undra vart jag kom ifrån, sen kom hon utspringandes och ivrig, "jag vet hur man säger det här på svenska!!!" det var ju inte den bästa meningen haha, vem är idioten som sprider sånt språk lixom? Sa hejdå till Sara som var första svennnen  jag träffade här för ungefär 10 månader sedan. Har vart med om mycket sen dess, otroligt fin och galen tjej. Sa även hejdå till Laura och Alana som bor betydligt längre bort. Bilcampade, mysmys. Åt sista fiiKkkkaan med Maia och Patte på Geant. Var ganska schleten när jag kom hem och tänkte passa på att sova när inte familjen var hemma. Efter 30 minuter kommer båda tjejerna in på mitt rum "CARRRROOOOO!??" vad gör man inte när det är sista dagen, bara le och krama tillbaka. Har haft med mig min minnesbok där folk skrev uppmuntrande grejer inför detta året. Där har de närmsta skrivit i här med, läste allt förut. Det var jobbigt, har haft sån himla tur att jag har haft chansen att få lära känna dessa supermänniskor. En speciell plats har såklart min kära bergsgranne Patricia fått i mon coeur. Hade kunnat skriva hur mycket va vart med om och vad betydande hon varit här, kära partner in crime. Detta hade blivit oändligt långt och tror att ni bara förstår hälften då andra hälften är så många interna skämt och händelser.
Nu ikväll hade jag avskedsmiddag med Patte och Maia, det var en jätttrevligt verkligen. Gick igenom allt vi gjort vilket har varit väldigt varierande från att hika, dansa, åka skidor, resa, plugga osv. Är väldigt tacksam. Har nästan stängt av hur det har känts under denna veckan, har vart ganska disträ och känslokall fram tills nu ikväll. Det var väldigt jobbigt att säga hejdå till Maia. Satsar dock på att besöka henne i Kanada nästa sommar, je l'espère. Bilturen tillbaka med Patte slutade med att vi satte på musik på högsta volym då båda satt och stortjöt. Stannade bilen vid dödens kurva med den fantastiska utsikten som vi alltid snackat om att vi måste göra. Peaceful
Hade precis samlat mig och öppnade dörren till huset, möts av en springade och gråtande tjej, går in och ser att Frun även sitter och gråter då de skriver i min bok. Mycket känslor idag helt enkelt...
Det verkar som att jag betytt mycket för både barnen och henne vilket det gör mig varm i hjärtat.

Nu har jag varit här i närmre 300 dagar (298 för att vara exakt), 43 veckor och ca 7100 timmar. Kom som en upplevelsesökande naiv 18-åring och nu ett år senare kan jag verkligen se hur mycket jag fått ut av den här erfarenheten. Som kära Pia Carlsoon skrev i min bok "För du kan Carloline! Kliv fram och ta plats, sätt dig i cockpiten, ställ dig på scenen och roa dig kungligt!" Detta känner jag ändå attt jag gjort, jag har definitivt lärt mig ansvar, hur man manipulerar barn att få de att göra som man vill utan barnaga som är lagligt här (och ja, det förekommer), jag har fått öva min sociala kompetens då jag kände 0 personer när jag kom hit, hur man bemöter männsikor från andra kulturer med annan bakgrund, lärt mig att äta varierad och ibland ifrågasättande kost, LÄRT MIG FRANSKA: kunna hålla ett samtal och diskussion med någon okänd människa som inte inser att det inte är ens första språk efter några minuter åtminstånde. Har bott i en annan familj, i ett annat land, med annan kultur och andra rutiner med konstigt, onödigt svårt men vackert språk. Jag är så glad att jag åkte. Att jag inte lät rädslan hålla mig tillbaka, detta är bara en början:). Familjen kommmer jag hålla kontakten med och har fått vänner för livet vilket jag är väldigt tacksám för. Har även fått ett annat perspektiv och insett hur klyschan stämmer "borta bra men hemma bäst" och hur det jag har där hemma är guld värt. Imorgon ses vi. Au revoir France, je t'aime. À bientôt ❤

 

Place de la république

I torsdags var jag på sista franskalektionen, den har varit upp och ner men nu i efterhand är jag väldigt glad att jag gått dit. Det har varit väldigt intressant att träffa människor med så många olika nationaliteter, som alla var där för att lära sig samma sak. Läraren tyckte jag hade förbättrat min grammatik vilket vart ett stort mål, tror nog aldrig jag fått komplimanger i något språk för det haha. Maia hängde här lite efteråt och åt lunch, alltid lika trevligt. Sedan åkte jag med hela familjen till en resturang. Där hade vi en minifödelsedag för lilla tjejen då jag precis missar den. Det var en bra kväll med blandade känslor. Fick ett halsband med två hjärtan på som skulle symbolisera tjejerna...snyft. Kvällen  innebär såklart massa dåliga franska skämt som jag fortfarande har svårt att förstå, gick igenom några numera komiska tillfällen, bland annat när stora tjejen limmat ihop handen på en träskiva med superlim, när jag och Patricia blev utelåsta med hennes bebis ensam kvar i huset och gången jag fick bensinstopp mitt på berget. Frun tyckte jag blivit mindre blyg. woop. Åkte tillbaks och sjöng ihop till ABBA som jag gett dem. daaaaaancing queeeeen. Idag är officiellt sista au pairdagen, märklig känsla. Som alla andra dagar blev den ju inte händelseriklös då det börja med att lillans lärare va sjuk så fick ta med mig henne och byta däck på bilen. hade planerat att köpa lite dricka inför ikväll och hon ville bestämt dra rullvagnen med flaskorna i. 10 supernanny poäng till mig, roligt med att folk tror att jag är mamman. Tog med henne på fika, pain au chocolat <3. Fransmän e ju allllllllllllllllldrig i tid så fick underhålla henne när vi väntade utanför bilstället, vilket var precis vid en bilväg. Sedan blev det problem med slitna däck, betalning, samtal till frun, checkar, försäkringskort osv. Orka dock inte bli stressad utan som allt annat jag vart med om detta året löste det sig. Nu ikväll bler det utgång med roliga människor, tre svenskar, en kanadensare, en amerikan och en mexikan. Sedan blir det att campa i bilen som avslutning. Lär bli en intressant kväll!

La Vie Est Ailleurs

I måndags städa jag min kära (?) bil. Varje dag är det något nytt jag ska ta bort eller säga hejdå till. Är väldigt ostabil just nu hehe. I tisdags hade jag båda barnen hela dan, hade playdate med Patte+co, gick i en fin skog och kolla på djuren. Båda tappade tålamodet när vi stannade och kollade på den femtioelfte snigeln. Hade sista pippitisdagen med tjejerna..snyft. Min packning har varit katastrofal (tycker ändå att jag borde ha lärt mig efter handbolls+fotbollscuper alla år?) Konstaterade att det inte fanns en chans att ha en väska så har nu köpt en till. Har ringt flygbolag osv, hoppas allt funkar nu med tanke på min flyg(o)tur. Idag onsdag gick jag för sista gången till sjukgymnastiken och sa hejdå till min trogna väninna på 80 år. Hade sista onsdagshänget med Patte på La Paniere, åt favvobaguetten med parmaskinka + fromage blanc, MUMS. Skulle ha avskedsmiddag med svenska tjejerna idag så mötte upp med Sigrun, Sara och Rebecka och åt på favoritwook resturangen, där blev det mycket skratt när vi gick igenom höjdpunkterna från året. Det kunde inte blivit ett bättre avslut med dem, känns dock inte som allt har sjunkit in och som att jag förstått att allt börjar gå mot sitt slut. Känner mig bara jättekonstig,

En vecka

Om en vecka vid den här tiden är jag hemma. helt sjukt. Det har vart en ganska lugn helg om man jämför med förra. Mycket plugg har hunnits med, känns bara frustrerande att jag lägger ner så många timmar men känns ändå som att jag fastnar på samma tal. Igår hängde jag med Maia och hennes två kanadensiska vänner som va på besök till Yvoire. Där var det superfint väder om man jämför med förra gången då man knappt såg då det va så mycket vind och regn...Åkte även till Évian som är en känd vattenkälla oc tog en "fikA". På kvällen hade jag en dejt med min mattebok och började även packa. Tog ner bilder från väggarna och slängde sånt jag ej behöver längre. Konstig känsla. INGEN ANING hur jag skall få hem allt heller. awesome
Vaknade med en klump av stresskänsla i magen så gick upp jättetidigt. suck. Åkte in med Patte och Sigrun till Geneve där vi kom i precis tid då Maia sprang i mål på sitt halvmarathon. Hon sprang på 2 timmar, sjukt imponerande. Sedan sprang vi på Maria och Andrea, två andra svenska tjejer och sedan såg vi även Erika och hennes kompis och på en annan gata några andra vi känner. Det är då man inser att man bott här för länge hehe.. Rebecka åkte på samma buss som två svenska damer som hade jobbat här för 45 år sedan som au pairer och nu va de på nostalgitripp. Vad säger du Patte?

J'y suis jamais allée

Det är läskigt när man tänker tillbaka på vad man gjort de senaste dagarna och allt känns som en smet som sitter ihop, vad hade jag på mig i tisdags? vad åt jag i onsdags?
Nu är franska familjen tillbaka och allt är som vanligt med sena måltider och barn som kommer in i rummet i tid och otid. I onsdags hade jag och Patricia vårt vanliga onsdagshäng på Geant och La Panière där vi numera är stammisar. kommer sakna det.Torsdagsmorgonen (som är den stressigaste då jag har min franskakurs som börjar kl 9 i Annemasse) va bedrövlig, det börja med att lillan ville ha flingor. Vi hade typ musli som frun brukar köpa till mig, alltså inte chokladflinger med socker x1000 så det ville hon absolut inte ha. "jag vill ha de andra". Det finns inga andra. "Men jag har sagt att jag vill ha de andra"!? Hon trodde mig inte, gick till skafferiet, vände med arga steg tillbaka till bordet med armarna i kors. #svetdroppe nr1. Second round: barn 2 kommer ner och suckar när det inte fanns flingor på bordet. Hon går till skafferiet där det som sagt inte fanns några och blir rasande " MAN KAN JU INTE LITA PÅ NÅGON". #svettdroppe nr2. Sen spillde hon ut mjölken över bordet. High five
Har bokat matteprovet en dag efter jag kommer hem. ångest. Igår var det endast Herr Frankrike hemma och då blev det självklart middag med massa smör, ost och sås. Snackade jättelänge om politiken och valet här i Frankrike och det var superintressant faktiskt.Det är vid sånna tillfällen man inser att franskan har blivit bättre när man kan "keep up" i konversationen och komma med egna teorier osv.
Lillan kom igår in i mitt rum med en darrande läpp och sina stora "oskyldiga ögon" fyllda med tårar, "Vad har hänt!?" "jag.....gulp......råååååkade döda....en FJÄRIL!!" et c'est parti och hon var helt förtvivlad.

Paris, check

Helgen var lika bra som förväntat om inte ännu bättre. Vi lyckades hitta rätt tåg och kom fram i Paris vid elva i fredags. Patricia tog täten och vi kom tillslut till rätt station, gratissurfa utanför Mcdonalds och hitta karta till hostellet. Väl där var redan Caitlin och allt kändes superbra från början och planerade lördagen innan vi skulle sova. För de andra var det väl värsta natten någonsin då sängarna gnissla så fort man vifta på tårna typ och jag låg överst. "sorry". Då vi ville till olika muséum delade vi oss på förmiddan och vi skulle mötas upp senare och göra saker alla ville var tanken...
Louvren va sviiinstor ju, vi försökte hinna med så många delar som möjligt men efter några timmar tappa vi koncentrationen och alla tavlor med jesus och helgon kändes likadana. Hitta en tavla på en kvinna som nöp en dam i bröstvårtan. haha. denna tog vi självklart kort på. Tyckte faktiskt att Mona Lisa var stor, jag hört att den e såååå liten så hade föreställt mig ett vykort eller nått. Det var coolt att se konstnärer som fått tillstånd att måla därinne.

Vi skulle möta de andra vid triumfbågen och vi såg den och tänkte att det inte var så långt dit, bestämde oss för att gå. Vi gick på den kända gatan "champs élysée" vilken var jättefin, däremot började vädret balla ut och det kändes som att den där förbannade byggnaden flyttade på sig och att vi inte kom närmre. Hade en stegräknare på mig och vi gick totalt 23.5 km. Hade envist på mig mina converse, mina båda stortår är nu blåa. Väl där framme fatta vi inte hur man kom över på andra sidan och den var lixom omringad av en rondell på helt seriöst 10 filer. Helt plötsligt skriker Patricia "NU SPRINGER VI!!" och hon kutade ut mellan bilarna. Jag gick i tunneln. Vi hade dock tappat bort de andra och Maia hade tappat bort sin telefon för andra gången och Caitlins telefon hade lagt av. jaahopp.

Var på lagom humör i pissregnet, satte oss på ett franskt café och fick ny energi igen och det blev en effektiv eftermiddag där vi hann se jättemycket. Vid Notre dame körde vi på Patricias teori att "vi e bara här en gång" och slank in framför den 100-meters kön. Kyrkan var extremt mäktig, det går varken att beskriva eller fånga på kort. Sedan gick vi till "kärleksbron" som är fylld med tusentals lås som par skrivit på och låst fast. Coolt. Metron var inte precis som Göteborgs spårvagnssystem och ganska svår att ta med väldigt mycket folk och byten hela tiden. På hostellet träffa vi de andra och gick ut på nått ställe Maias kompis tipsat om där det inte var turister utan studenter som gick till., där satt folk i vissa delar på golvet och åt eller drack och det kändes som att man var i någons lägenhet. Där satt vi och drack vin och åt god mat innan vi gick till Monmartre och Sacre coeur som var superfint med massa mysiga butiker.

Då både Caitlin och Maia tränar inför ett halvmarathon gick de ut och skulle springa 2 mil på söndagsmorgonen...helt sjukt. Då det var storm ute var Maia kreativ och sprang med en soppåse på sig längs med La seine. haha. Då vi hade 2 timmar innan vi skulle checka ut gick vi ut själva och utfortskade i stormen med paraplyna upp och ner. Skyndande oss sedan tillbaks men där var inga kanadensare vilket va konstigt då de skulle duscha osv. Lyckades övertala receptionen att de kommer snaaaart och att de förmodligen var vilse, trots att de hade sprungit för 3 timmar sen. Två timmar senare kom de tillbaks då de hade missbedömt avståndet och dessutom tagit metron tillbaks åt fel håll. Då de är 3 och 5 år äldre var det kul hur virriga de var och att vi (eller ah, Patricia) för en gångs skull hade koll på läget.

Begav oss äntligen mot eiffel tornet, som vi först inte såg nån stans och sen PAM! var det typ över oss, mäktigt att gå under. Vädret valde och samarbeta precis då och himlen och molnen såg nästan redigerade ut. Sedan gick vi med våra rullväskor längst La Seine. Åt på någon mysig resturang på en tvärgata, gick på nån gata bland målningar och böcker och sen hitta vi något café då Maia ville ha en "ffyikA" som vi lärt henne. CRÊPES <3.Det blev lite stress till tåget så sprang genom tågstationen (klysch)  Hann med och kom väldigt fort tillbaka till vardagen här. Det är mindre än 2 veckor innan jag e hemma. stress. 2 veckor innan matteprov. ångest. Ajaaaa, väldigt nöjd efter en superhelg med roliga männsikor.

A +

Har haft på superfransk musik hela dan och Maia kom även hit och tagga lite inför Paris, om några timmar åker vi! Vi tar tåget från Geneve och väl där skall vi möta upp en annan kanadensisk tjej som Maia känner. woooooooop. skall bli jätteroligt verkligen, väskan är packad, paraplyet, ordboken och kameran är med. Bon weekend à tous!

Mince Alors!

Veckan har gått ruskigt fort, tisdagsmorgonen började fint då larmet balla ur precis när vi skulle åka. Bland två hysteriska barn och att själv hålla för öronen då det är jättehögt sprang jag runt och leta efter en lapp jag hade lagt nånstans med koden på. Lyckades tillslut få av det. puuuuh
I onsdags var jag hos lungdoktorn med Patricia, där satt vi i vänterummet med ordboken och förberedde oss haha. Det är lixom sånna situationer man inte förberett sig på innan...Efter missförstånd hit och dit konstaterade han att jag inte hade tuberkulos iallafall. Däremot kan ja ha nån infektion/har haft lunginflammation. ajaaa. Sedan åkte vi på fransk bio som vi velat sen vi kom hit, filmen var verkligen jätterolig och det var kul att man faktiskt förstod! Vakna tidigt i morse och körde familjen till flygplatsen då de ska på bröllop i Slovakien i en vecka. Så nu har jag för första gången vart heeelt ensam i huset vilket är jätteskönt. Efter 6 timmars matteplugg blir det soirée med Patricia med fransk film och god mat. mys